Strunt i vad det kallas!

Det är klart det är världens grej när våra små plötsligt blir så stora att det börjar finnas en sportslig chans för dem att kissa och bajsa på pottan eller toaletten. Från att ha gått omkring och bara ”låtit det falla” så gäller det plötsligt att hinna fram till toaletten innan det är dags att släppa loss. Stort – så klart!

När man läser och söker information om potträning handlar det ofta om begreppen. Ska vi verkligen träna våra barn i att gå på pottan? Många vänder sig emot just begreppet ”potträning”. Kalla det vad vi vill tycker jag – i grund och botten handlar det om olika sätt att svara på och möta våra barns behov. Barn är olika och behöver olika slags stöd i processen att bli torra. Det finns många olika skolor – allt från EC (elimineringskommunikation), som går ut på att läsa den väldigt lilla bebisens signaler och då erbjuda pottan, till att invänta barnet helt och låta naturen ha sin gång (det är som sagt få tonåringar man ser gå i blöja).

Självklart känner vi våra egna barn bäst, vi vet hur de funkar och vad som passar dem. Det är därför inte min avsikt här att predika för någon särskild metod – Pottkalendern går att använda oavsett! Hur du gör du väljer att gå till väga så tror jag på ett harmoniskt förhållningssätt och på att göra hela pottsituationen oladdad, utan stress och prestationshysteri. Fick nyligen en fråga om Pottkalendern är en metod som handlar om att bajsa på beställning och enligt schema; det kan jag dementera direkt. Det handlar alltså inte om schemalagda pottbesök, utan om helt odramatiska kiss- och bajsklistermärken som barnen får peppra Pottkalendern med. I sin egen takt.

Här samlar jag information om olika metoder och förhållningssätt, beskriver och kommenterar nya rön och trender, skriver listor, testar grejer osv. Allt för att försöka ge så mycket information som bara är möjligt för att ge vägledning på er pottresa!

Kämpa Ludde, kämpa!!