Årets viktigaste bajskorv

För ett par veckor sedan klistrades årets viktigaste bajskorv in i min tvååriga sons pottkalender. Den har följts av flera – tack och lov. Veckorna innan årets viktigaste bajskorv ville min son inte bajsa. Då menar jag inte att han inte ville bajsa på pottan, men bajsade i blöjan. Nej – han ville inte bajsa ALLS. På flera dagar. Fruktansvärt jobbigt, särskilt med tanke på att han fortsatte äta som vanligt.

---

Köp vår Pottkalender här 🙂

---

Tvärstopp i magen

Allt började med en magåkomma som gjorde att min son bajsade mest hela tiden och var lös i magen. När det väl gick över slog det efter några dagars normal magaktivitet över åt andra hållet. Det tog stopp helt enkelt. En hel helg kämpade han för att få ut något och efter tappra försök med allt ifrån katrinplommon till messmör, fibrer och russin så var vi tvungna att hjälpa honom på traven. Microlax blev det, efter samtal med sjukvårdsupplysningen (hade uttömt tipsen på deras hemsida). Fy vad kämpigt det var för honom, men ut kom det till slut. Det gjorde ont så klart, stackars liten. Sen fick han Lactolos varje dag för att få igång magen igen. Fick superbra hjälp från sjukvårdsupplysningen – en förståndig sköterska som sa (inför att vi skulle ge mikrolavemanget) var lugn och resolut – inte daltande. Säg bara att nu ska vi hjälpas åt att få ut det här bajset. Beröm järnet sen (för vilken kämpe han var!) Försök sen att inte göra någon stor grej av bajsandet.

Förstoppningen gjorde att han blev rädd för att bajsa

Även om det blev bättre inne i magen så var ju allt han kom ihåg att det gjorde ont att bajsa. Med andra ord så började han hålla emot varje gång han blev bajsnödig. När han var tvungen att försöka så satt han på golvet med blöjan på (med gumpen stadigt mot mattan.) Jag har aldrig försökt bajsa sittandes på golvet med kläderna på (well, inte i vuxen ålder iallafall), men det känns inte som att förutsättningarna är de bästa. Så fort vi kom i närheten så blev han arg, han ville absolut inte få hjälp. Pottan kom inte på fråga. Det här är samma kille som innan magåkomman drog fram pottan själv när det var dags och klappade händerna efter varje klistermärke i pottkalendern.

Pottan hjälpte till slut

När det gått fem dagar och han bara lyckats få ut pyttelite började det kännas desperat. Så en dag när han satt där, med blöjbaken stadigt mot mattan, tog jag fram pottan. Han ville inte. Då satte jag honom faktiskt helt sonika på pottan ändå. Först protesterade han, men han fann sig rätt snabbt. Jag satt där med honom – kramade hela honom där han satt på pottan – och låtsades liksom trycka med honom. Det gick!! Bajset kom ut! Vilken lycka när han till slut reste sig upp och såg vad han åstadkommit. Vi hällde tillsammans ut det i toaletten (hejdå bajset!) och sedan fick han sätta sitt bajsklistermärke. Vilken lycka – han var SÅ nöjd. Sedan dess har vi gjort så. Ungefär samma tid varje dag, han visar att det är dags och jag släpar fram pottan. I början satte han sig motvilligt, nu – ett par veckor senare – sätter han sig självmant när pottan väl ställs fram. Vi sitter där en bra stund. Pratar lite. Tittar på ett märke på badkaret. Trycker lite. Han är alltid lika nöjd när han ser resultatet. Nu är han inte rädd för att bajsa längre, han har förstått att det inte gör ont (under vanliga omständigheter.) Men vilken pärs det har varit! Och vilken hjälplöshet man känner när allt man vill är att få ut det där nedrans bajset – men man vet inte hur.

10 tips när ditt barn inte vågar bajsa

• Var noggrann med kosten – superviktigt att hålla magen igång och undvika att det blir hårt. Frukt, fibrer, mycket vatten.
• Se till att de rör mycket på sig – leker, springer, hoppar
• Erbjud pottan en bestämd tid varje dag (magen gillar rutiner, sätt er gärna efter maten). Sitt länge, stressa inte!
• Massera magen – gärna på barnets vänstersida där tjocktarmen går, mjuka nedåtgående rörelser
• Var uppmärksam och haka på ”bajssignaler”
• Gör en procedur av bajsandet, säg hejdå och spola ner i toaletten (min sons tvillingbror kommer in och säger hej även han), sätt in ett klistermärke i pottkalendern
• Försök att inte göra en stor grej av det (hur svårt som helst, för till slut är det allt man tänker på – men försök!)
• Ropa på bajset 🙂 så kanske det kommer ut
• För bajsdagbok – skriv upp varje gång det händer något
• Försök att inte ömka och beröm mycket när det sker framsteg

Trots goda råd och hejarop så är det en otroligt jobbig situation att befinna sig i. Det känns hopplöst och iallafall jag undrade om min son någonsin skulle kunna bajsa ordentligt igen. Men det går! Det gäller att ha tålamod och stötta så mycket man bara kan – även om det tar tid så går det över. Tack och lov! Hoppas ändå att du aldrig behöver använda tipsen – och att ditt barn aldrig blir rädd för att bajsa!