Archive for the ‘Potträning – eller vad vi nu vill kalla det’ Category

Årets viktigaste bajskorv

För ett par veckor sedan klistrades årets viktigaste bajskorv in i min tvååriga sons pottkalender. Den har följts av flera – tack och lov. Veckorna innan årets viktigaste bajskorv ville min son inte bajsa. Då menar jag inte att han inte ville bajsa på pottan, men bajsade i blöjan. Nej – han ville inte bajsa ALLS. På flera dagar. Fruktansvärt jobbigt, särskilt med tanke på att han fortsatte äta som vanligt.

Tvärstopp i magen

Allt började med en magåkomma som gjorde att min son bajsade mest hela tiden och var lös i magen. När det väl gick över slog det efter några dagars normal magaktivitet över åt andra hållet. Det tog stopp helt enkelt. En hel helg kämpade han för att få ut något och efter tappra försök med allt ifrån katrinplommon till messmör, fibrer och russin så var vi tvungna att hjälpa honom på traven. Microlax blev det, efter samtal med sjukvårdsupplysningen (hade uttömt tipsen på deras hemsida). Fy vad kämpigt det var för honom, men ut kom det till slut. Det gjorde ont så klart, stackars liten. Sen fick han Lactolos varje dag för att få igång magen igen. Fick superbra hjälp från sjukvårdsupplysningen – en förståndig sköterska som sa (inför att vi skulle ge mikrolavemanget) var lugn och resolut – inte daltande. Säg bara att nu ska vi hjälpas åt att få ut det här bajset. Beröm järnet sen (för vilken kämpe han var!) Försök sen att inte göra någon stor grej av bajsandet.

Förstoppningen gjorde att han blev rädd för att bajsa

Även om det blev bättre inne i magen så var ju allt han kom ihåg att det gjorde ont att bajsa. Med andra ord så började han hålla emot varje gång han blev bajsnödig. När han var tvungen att försöka så satt han på golvet med blöjan på (med gumpen stadigt mot mattan.) Jag har aldrig försökt bajsa sittandes på golvet med kläderna på (well, inte i vuxen ålder iallafall), men det känns inte som att förutsättningarna är de bästa. Så fort vi kom i närheten så blev han arg, han ville absolut inte få hjälp. Pottan kom inte på fråga. Det här är samma kille som innan magåkomman drog fram pottan själv när det var dags och klappade händerna efter varje klistermärke i pottkalendern.

Pottan hjälpte till slut

När det gått fem dagar och han bara lyckats få ut pyttelite började det kännas desperat. Så en dag när han satt där, med blöjbaken stadigt mot mattan, tog jag fram pottan. Han ville inte. Då satte jag honom faktiskt helt sonika på pottan ändå. Först protesterade han, men han fann sig rätt snabbt. Jag satt där med honom – kramade hela honom där han satt på pottan – och låtsades liksom trycka med honom. Det gick!! Bajset kom ut! Vilken lycka när han till slut reste sig upp och såg vad han åstadkommit. Vi hällde tillsammans ut det i toaletten (hejdå bajset!) och sedan fick han sätta sitt bajsklistermärke. Vilken lycka – han var SÅ nöjd. Sedan dess har vi gjort så. Ungefär samma tid varje dag, han visar att det är dags och jag släpar fram pottan. I början satte han sig motvilligt, nu – ett par veckor senare – sätter han sig självmant när pottan väl ställs fram. Vi sitter där en bra stund. Pratar lite. Tittar på ett märke på badkaret. Trycker lite. Han är alltid lika nöjd när han ser resultatet. Nu är han inte rädd för att bajsa längre, han har förstått att det inte gör ont (under vanliga omständigheter.) Men vilken pärs det har varit! Och vilken hjälplöshet man känner när allt man vill är att få ut det där nedrans bajset – men man vet inte hur.

10 tips när ditt barn inte vågar bajsa Var noggrann med kosten – superviktigt att hålla magen igång och undvika att det blir hårt. Frukt, fibrer, mycket vatten. Se till att de rör mycket på sig – leker, springer, hoppar Erbjud pottan en bestämd tid varje dag (magen gillar rutiner, sätt er gärna efter maten). Sitt länge, stressa inte! Massera magen – gärna på barnets vänstersida där tjocktarmen går, mjuka nedåtgående rörelser Var uppmärksam och haka på ”bajssignaler” Gör en procedur av bajsandet, säg hejdå och spola ner i toaletten (min sons tvillingbror kommer in och säger hej även han), sätt in ett klistermärke i pottkalendern Försök att inte göra en stor grej av det (hur svårt som helst, för till slut är det allt man tänker på – men försök!) Ropa på bajset 🙂 så kanske det kommer ut För bajsdagbok – skriv upp varje gång det händer något Försök att inte ömka och beröm mycket när det sker framsteg

Trots goda råd och hejarop så är det en otroligt jobbig situation att befinna sig i. Det känns hopplöst och iallafall jag undrade om min son någonsin skulle kunna bajsa ordentligt igen. Men det går! Det gäller att ha tålamod och stötta så mycket man bara kan – även om det tar tid så går det över. Tack och lov! Hoppas ändå att du aldrig behöver använda tipsen – och att ditt barn aldrig blir rädd för att bajsa!

Bra att potträna på sommaren – lite värme då tack!

Man läser ofta om hur bra det är att potträna på sommaren. Jag har skrivit det själv. I fortsättningen kanske man ska börja lägga in brasklappar i det uttalandet – det kan vara bra att potträna på sommaren – förutsatt att det är minst 20 grader ute och barnen slipper riskera att få frostskador om de går med för lite kläder. Fortfarande har vi hela juli och augusti kvar som potentiella potträningsmånader – kom igen nu vädergudar – bjussa på lite sol så vi kan få till det innan hösten!

Kan en kampanj på Min Pottkalender locka fram solen?

Nu tänkte jag blåsa liv i den här sommaren. Om vi drämmer till med ett riktigt bra erbjudande på Min Pottkalender ett par veckor så MÅSTE VÄL SOLEN KOMMA FRAM?? Ska vi säga 80 kr + frakt 28 kr (Posten har ju höjt, så då fick vi göra det också).

Tips och tillbehör inför sommarens potträning

När väl solen börjar lysa och värma våra frusna nordiska stackars vinterkroppar, då tror jag stenhårt på att lobba för pottan 🙂 Här är några grejer som kan vara bra att utrusta sig med

Många ombyten i alla lägen En omgång skyssta kallingar/trosor En pottkalender Ett spännande utedass – i mån av tillgång 🙂 Annan skysst pottlitteratur (behöver inte handla om att gå på pottan – fina bilderböcker funkar alldeles utmärkt som distraktion) Potträningsbyxor – typ ImseVimse (håller emot, men känns ändå blötare än en blöja om olyckan är framme)

Toppenförutsättningar för att komma igång!

Ett sista tips. Försök att erbjuda pottan vid fasta tider/tillfällen. Du har säkert sett något mönster i när ditt barn bajsar – erbjud pottan då, varje dag! Vi är vanedjur och våra magar behöver rutiner 🙂

Alltså: Från och med idag kan du slå till på ett ex av Min Pottkalender för den somriga summan 80 kr (plus frakt). Erbjudandet gäller tom den 10 juli. Kampanjkod: SOLEN-KOM-FRAM

 

Nu är det snart dags för lite ledighet – jul och hyfsat lata dagar kan man hoppas. Ett gyllene tillfälle att närma sig pottan och uppmuntra till att skrota runt lite utan blöja. Om det känns som att ditt barn är mottagligt och moget för att försöka så är det väl bara att köra 🙂

Skapa förutsättningar

Om inte pottan är inhandlad så kan det ju vara en bra start. Nu för tiden finns det hur mycket pottor som helst – hemma hos oss står en rätt ordinär som i sig inte gör att pottbesöket blir särskilt spännande. Så behöver det ju verkligen inte vara. Nu finns det till och med pottor som spelar musik när det dimper ner något! Det finns även klistermärken man kan fästa i botten av pottan, som ändrar färg när man kissar (www.myweefriend.com). Går ju enkelt att fixa själv också genom att hälla karamellfärg i pottan.

Om ditt barn är lite större så kanske det inte alls är intresserat av pottan utan vill testa toaletten – då finns det toa-ringar man kan använda (att ramla ner i toaletten känns som ett onödigt trauma). Toa-ringar finns hos t ex BabyBjörn.

Kallingar och trosor – ett spännande steg som uppmuntrar

Man kan ju börja gå på pottan även om man har blöja mellan pottbesöken. Ett klassiskt tips för att våga testa gå utan är att köpa lite roliga stor-kille-kalsonger/stor-tjej-trosor. Välj tillsammans eller låt Tomten ha med sig ett gäng! Ett bra alternativ om kallingar eller trosor känns som ett stort steg är att skaffa fina och praktiska potträningsbyxor (training pants), finns t ex hos Imse Vimse. Potträningsbyxor gör att kläderna klarar sig från olyckor, de håller kisset men barnet känner att det blir vått och obekvämt.

Läs, prata och klistra!

Rolig pottlitteratur finns det mycket av och det kan vara en god idé att införskaffa (Tomten igen kanske). Leo på pottan (Linne Bie) läste vi en del och även Piraten och pottan som hade en rolig knapp med hurra-rop.

Och så Min Pottkalender – så klart 🙂 Vår hemmagjorda variant blev succé hos min son som fick den i julklapp förra året. Det var så hela Pottkalender-äventyret började. Det känns rätt bra att få klistra dit en bajskorv när man faktiskt producerat en! Den ditklistrade bajskorven kan man dessutom visa för alla man känner i flera dagar efteråt (mycket trevligare än att visa och spara originalet…).

Gå tillsammans på toaletten! Mamma och pappa kissar och bajsar också. ALLA kissar och bajsar. Kul diskussion som kan utvecklas i det oändliga om man vill variera pottlitteraturen… Till och med Kungen bajsar faktiskt.

Det ska vara kul att gå på pottan! Gör ingen jättegrej av det, påminn inte för mycket (kan lätt bli tjat) och beröm lagom.

Sammanfattningsvis… Skaffa en potta som gillas (varför inte en som spelar en trudelutt varje gång något dimper ner i pottan – kiss eller bajs: Kaxholmen har en t ex) ”Pimpa pottan” – klistermärken eller karamellfärg inför pottbesöken Till större barn – kanske en toa-ring funkar bättre så slipper barnet vara rädd att trilla ner Skaffa roliga kallingar/trosor som gillas – alternativt potträningsbyxor Läs kul pottlitteratur tillsammans Klistra i Min Pottkalender Gå tillsammans på toaletten – mamma och pappa kissar och bajsar också!

Avbrott i vardagsrutinen kan vara bra avstamp om man vill införa en förändring. Julledighet är en typisk sådan. Så om det känns som om ditt barn är redo för ett försök tycker jag du ska ta tillfället i akt! 🙂

God Jul och lycka till!

PS. Till och med Tomten bajsar.

 

 

Sedan jag började jobba med Min Pottkalender har jag pratat med många om potträning. Det jag har insett (och känner igen mig själv i) är att många föräldrar är väldigt osäkra på ”när man ska börja”. Vi vill ha ett svar – vi vill veta att när barnet är si eller så gammal, då är tiden inne. För alla barn. Men riktigt så enkelt är det inte. Vilket inte heller betyder att det är särskilt svårt 😉

Vi kan nog sluta försöka hitta den exakta åldern när tiden är inne, barn är olika. Egentligen tror jag att vi märker ganska tydligt på våra barn när de är mogna – utan att för den sakens skull vänta till de uttryckligen säger att de vill börja med pottan (då kan det dröja väl länge). Sen finns det föräldrar som väljer att börja mycket tidigt med pottan, redan under bebistiden (ec, eliminieringskommunikation – läs mer på t ex www.blojfribebis.se, det handlar om att vara uppmärksam när bebisen signalerar kiss- eller bajsnödighet). Tanken slog mig inte ens när min äldsta son var pytteliten att han skulle sitta på pottan – och sen, när vi haft pyttetvillingar har det inte ens funnits i min sinnesvärld. Så i vår familj har potträningen kommit lite senare.

Så hur ska man veta då? Det finns faktiskt lite riktmärken vi kan använda för att avgöra om barnet är redo. Forskningen pekar på fyra utvecklingssteg som vi kan vara uppmärksamma på – när barnen har gått igenom och behärskar dessa kan man börja introducera och uppmuntra till att gå pottan mer aktivt.

De fyra stegen som kan funka som riktmärke är

Fysisk utveckling

För att kunna kontrollera blåsans och ändtarmens muskulatur. Inträffar mellan 12-24 månader, oftast runt 18 månader. Vi märker att barnen är medvetna om när de är kissnödiga och visar att de kissar genom att t ex dra i blöjan. Det är nu det börjar finnas en sportslig chans att kunna hålla sig och faktiskt hinna till pottan när själva kissnödigheten infinner sig. Motorik

För att rent praktiskt kunna fixa själva pottbesöket. När ditt barn kan går, springer, sitter och har finmotoriken för att dra upp och ner kalsonger/trosor utan problem. Kognitiv och verbal förmåga

. För att kunna koppla känslan av kissnödighet med handlingen att gå på pottan. Tänk på hela processen – från en känsla av att vara kissnödig till en handling att gå på pottan som direkt följd. Sedan ska kiss- eller bajsnödigheten kommuniceras (verbalt, ja – det kan ju faktiskt också vara tecken) så att man får lite hjälp. Det är faktiskt en hel del att hålla reda på! Känslomässig utveckling och social medvetenhet

Viljan att ”kunna själv” och lusten att härma oss i det vi gör (det går ofta snabbare för yngre syskon att börja gå på pottan eftersom de vill härma sina storasyskon).

 

Kan man checka av de här fyra stegen så kan man känna sig lugn i att barnen är redo. Sen är det inte säkert att det är rätt tillfälle för det. Mottot bör alltid vara att det ska vara kul att gå på pottan! Visar barnet att det inte vill – inte ens med lite uppmuntran eller kiss- och bajsklistermärken, ja då får man väl vänta lite till då.

Pottan kan man ju faktiskt skaffa tidigt, så är det inte något konstigt och nytt som man plötsligt en dag ska vänja sig vid, utan snarare något som hängt med och som barnet succesivt förstår vad den är till för (kanske gosedjuren få kissa på den till en början).

Det är klart det är världens grej när våra små plötsligt blir så stora att det börjar finnas en sportslig chans för dem att kissa och bajsa på pottan eller toaletten. Från att ha gått omkring och bara ”låtit det falla” så gäller det plötsligt att hinna fram till toaletten innan det är dags att släppa loss. Stort – så klart!

När man läser och söker information om potträning handlar det ofta om begreppen. Ska vi verkligen träna våra barn i att gå på pottan? Många vänder sig emot just begreppet ”potträning”. Kalla det vad vi vill tycker jag – i grund och botten handlar det om olika sätt att svara på och möta våra barns behov. Barn är olika och behöver olika slags stöd i processen att bli torra. Det finns många olika skolor – allt från EC (elimineringskommunikation), som går ut på att läsa den väldigt lilla bebisens signaler och då erbjuda pottan, till att invänta barnet helt och låta naturen ha sin gång (det är som sagt få tonåringar man ser gå i blöja).

Självklart känner vi våra egna barn bäst, vi vet hur de funkar och vad som passar dem. Det är därför inte min avsikt här att predika för någon särskild metod – Pottkalendern går att använda oavsett! Hur du gör du väljer att gå till väga så tror jag på ett harmoniskt förhållningssätt och på att göra hela pottsituationen oladdad, utan stress och prestationshysteri. Fick nyligen en fråga om Pottkalendern är en metod som handlar om att bajsa på beställning och enligt schema; det kan jag dementera direkt. Det handlar alltså inte om schemalagda pottbesök, utan om helt odramatiska kiss- och bajsklistermärken som barnen får peppra Pottkalendern med. I sin egen takt.

Här samlar jag information om olika metoder och förhållningssätt, beskriver och kommenterar nya rön och trender, skriver listor, testar grejer osv. Allt för att försöka ge så mycket information som bara är möjligt för att ge vägledning på er pottresa!

Kämpa Ludde, kämpa!!